METALIV

Det finns en rad saker som jag ännu inte har hunnit uppleva i mitt liv - såväl barnförbjudna som vardagligt triviala nöjen. Att plöja igenom hela Sopranos är ett av de projekt som tyvärr aldrig har blivit av förut, och nu sitter jag följaktligen sedan en vecka tillbaka och insuper skadligt höga doser gangsterexistentialism.

I lördagens kulturdel i DN läste jag en lagom intressant artikel om colombianske kokainkungen Pablo Escobar. Intill fanns en större faktaruta om andra knarkskildringar i litteraturen och som gammalt Sherlock Holmes-fan satte jag, milt sagt, frukostteet i halsen när jag insåg att min barndoms hjälte var en riktig kokainjunkie. Följande stycke har artikelförfattaren tagit ur De fyras tecken.

"Sherlock Holmes tog den lilla flaskan från dess plats på spiselkransen och injektionssprutan från det prydliga marokängetuiet. Med sina långa vita, nervösa fingrar passade han in den fina nålen och vek sedan upp vänstra skjortärmen. En liten stund vilade hans blickar tankfullt på den seniga underarmen som var alldeles prickig av märken efter nålens stick. Slutligen stack han in den vassa nålspetsen, pressade ned kolven och sjönk tillbaka i länstolen med en lång suck av välbehag."

Assistent Watson fortsätter några rader ner:

"- Vad är det i dag, frågade jag, morfin eller kokain?
Likgiltigt höjde han blicken från den gamla frakturvolym som han satt och bläddrade i.
- Kokain, svarade han. Sjuprocentig lösning. Har du lust att försöka den?
- Nej verkligen inte, sade jag med skärpa i rösten. Jag har ännu inte hämtat mig från fälttåget i Afghanistan, och jag har inte lust att ytterligare anstränga min hälsa.
Han smålog åt min häftighet.
- Kanske du har rätt Watson, sade han. Det är troligt att kokain har ett dåligt inflytande på ens fysik. Men å andra sidan verkar det så andligt stimulerande och gör mig så klar i hjärnan, att dess sekundära effekt inte spelar någon roll."

Galet. Man fattar ju att opium och absint var på modet på den tiden, men att mästerdeckaren körde så hårt med knark var en smula överraskande. Undrar vad min tioåriga barnhjärna tänkte när jag slukade Sherlock Holmes-böckerna med omättad iver: "Han kanske är krasslig och tar sprutor för att må bättre och ha kraft att fånga de dumma viktorianska bovarna"?