Helgernas helg
Snacka om kulturkoftepoäng i kvadrat, det här var en helg som heter duga.
Lördagen inleddes med ett vernissagebesök på Nyckelviksskolan, där Richard och hans vassa illustrationer var ursäkten för en tripp ut till Lidingö. En innerligt gemytlig stämning, med lite gulaschsoppa ovanpå det, var precis vad jag behövde efter en vecka fylld av kupper och chocker. Länge leve alla kreativa själar, som bringar lite motvikt till allt kallräknat i samhället.
Efter det åkte jag och K vidare på vår mogna odyssé, som förde oss till Dramaten och mastodonttrilogin Tre kronor. Fem timmar ohörbart gormande av en övermaxad Torkel Petersson i Gustav Vasa samt baktung symbolik i Kristina var dock inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Vad är grejen med de här manliga Dramatentupparna, dessa burdusa och överspelande egon? Räcker det inte med Persbrandt och Flinck (den sistnämnde gillar jag visserligen, men bara på grund av det rubbade psyket)? Den enda delföreställning som fick godkänt med marginal var, enligt mig, Gustav III. Där fanns åtminstone lite humor och balans.
Söndagen, sedan, bjöd på trevlig långfrukost. Jag hann också med ett längre besök hos Micke, en träff som involverade pasta carbonara, Filip och Fredriks senaste 100 höjdare-vända i USA samt Family Guys Star Wars-parodi Blue Harvest.
Så, bokslutet är nu avklarat och jag kan tryggt gå till sängs. Dags att sova, i morgon bitti är det ju dags för ny vecka och nya friska tag. Dessutom: USA-resa, med start på onsdag.
Lördagen inleddes med ett vernissagebesök på Nyckelviksskolan, där Richard och hans vassa illustrationer var ursäkten för en tripp ut till Lidingö. En innerligt gemytlig stämning, med lite gulaschsoppa ovanpå det, var precis vad jag behövde efter en vecka fylld av kupper och chocker. Länge leve alla kreativa själar, som bringar lite motvikt till allt kallräknat i samhället.
Efter det åkte jag och K vidare på vår mogna odyssé, som förde oss till Dramaten och mastodonttrilogin Tre kronor. Fem timmar ohörbart gormande av en övermaxad Torkel Petersson i Gustav Vasa samt baktung symbolik i Kristina var dock inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Vad är grejen med de här manliga Dramatentupparna, dessa burdusa och överspelande egon? Räcker det inte med Persbrandt och Flinck (den sistnämnde gillar jag visserligen, men bara på grund av det rubbade psyket)? Den enda delföreställning som fick godkänt med marginal var, enligt mig, Gustav III. Där fanns åtminstone lite humor och balans.
Söndagen, sedan, bjöd på trevlig långfrukost. Jag hann också med ett längre besök hos Micke, en träff som involverade pasta carbonara, Filip och Fredriks senaste 100 höjdare-vända i USA samt Family Guys Star Wars-parodi Blue Harvest.
Så, bokslutet är nu avklarat och jag kan tryggt gå till sängs. Dags att sova, i morgon bitti är det ju dags för ny vecka och nya friska tag. Dessutom: USA-resa, med start på onsdag.
Kommentarer
Trackback
