Potpurri (repris)

Har precis sagt adjö till min käre vän Jonas som kom förbi på söndagshäng. Dussinet musikskivor (ja, jag köper fortfarande sådana) lades in på hans nya och extremt eleganta MacBook Pro, det lyssnades på hederlig old school-hiphop och åts marinerade quornfiléer med ofräscha potatisar till. Kort och gott var det ett schyst umgänge med de data- och serierelaterade subkulturernas okrönte kung.

Tidigare i dag har jag hämtat upp lite grejer hemma hos min mor och passat på att luncha samt spela det klassiska sällskapsspelet Den försvunna diamanten tillsammans med min småfifflande, femårige lillebror. 1-1 i matcher blev slutresultatet, dock inte utan att en hel del barnmyglande fanns med i bilden. Men jag blundade för det - vad gör man inte för dem man älskar?

Förra veckan köpte, och läste, jag till slut det omskrivna och upphaussade reportagemagasinet Filter. Kan faktiskt inte annat än applådera den här publikationen, som nog är den bästa nykläckta svenska tidskriften på länge. Det som på förhand kändes lite tveksamt, till exempel grejen att förena vitt skilda ämnen till en helhet där kvaliteten och den tankeväckande infallsvinkeln förenar, visade sig fungera alldeles utmärkt. Inget revolutionerande till koncept, men ack så konsekvent välskrivet. Jag skickade omgående in en prenumerationstalong - det här kan mycket väl vara en ny favorit i läsefåtöljen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0