METALIV

Härom dagen köpte jag Lil' Waynes senaste skiva, Tha Carter III, och jäklar, den är ju faktiskt riktigt bra. Jag gillar att det lilla New Orleans-trollet har valt att köra lite mer nedtonat den här gången, med en hel del r'n'b och småjazziga experiment i produktionen. Avslutande och nästan tio minuter långa Dontgetit bygger på en mästerlig sampling av Nina Simones Don't let me be misunderstood. Och Lollipop är ju så klart en av årets absolut vassaste singlar. Digfi har publicerat en informativ, och extremt lång, artikel om Weezy. Läsvärd för den som undrar hur "the best rapper alive" blev till.

Jag har förresten tänkt lite på det här med unken tv-reklam under sommarmånaderna. Inte för att de korta annonsfilmerna brukar vara särskilt smarta och roliga normalt sett, men juni, juli och augusti har en tendens att leverera osedvanligt svennekorkad sörja. Det är som om alla spärrar brister och alla psykgalningar ges fritt utrymme mellan de stora kanalernas repriser i tablån. På något vänster förväntas vi alla vara komplett hjärndöda nu, men hallå, tänk på oss som inte har någon semester och måste jobba på sommaren. Vår IQ är ju relativt konstant.

Absolut värst just nu är den här efterblivne snubben i Bauhaus-reklamen. Han är vidrig och får rasismen att gro inom mig. Åh, åk hem till Tyskland, för fan (företaget, men skådespelaren får gärna också landsförvisas). Även Lidl-filmen, den där överklassfamiljen firar midsommar på en skärgårdsbrygga, ger mig grav ångest. Noll poäng i schlagern och nu det här - är det tysk hämnd i görningen?