METALIV

Usch, nu har jag gått och blivit sjuk. Visserligen inte så fatalt som det kändes i går kväll när jag låg nerbäddad i sängen med feberfrossa, men ändå. Det är typiskt det där, att man ibland, under hektiska jobbperioder, önskar att man var krasslig och kunde softa hemma framför tv:n, läsa lite och göra allt det man inte hinner med vanligtvis. Som om det vore någon typ av semester, liksom. Men sen inser man att det ju är i det marknadsekonomiska ekorrhjulet som man hör hemma. Man vill vara frisk som en nötkärna och knega frenetiskt.

Eftersom jag inte blev fullt så dålig som befarat har jag i alla fall kollat klart på första säsongen av det fula maktspelets Rhode Island i Showtime-serien (har visats i SVT under vintern) Brotherhood. Omdömet? Bra, men ändå med en liten, liten besvikelse någonstans i periferin. Jag är duktig på att hajpa saker och ting, och trodde väl kanske att serien skulle vara något vassare - men misstänker också att jag kan ha missat en del livsviktiga nyanser på den amerikanska dvd-utgåvan, som saknar textning. Normalt sätt brukar jag inte ha några större problem med förståelsen av tv- och filmengelskan. Den här gången tror jag dock att de ruffiga irländskättade gangstersnubbarnas slang och det politiska rävspelets förfinade vokabulär kan ha bräckt mig. Hur som helst: sevärd tv-version av Clint Eastwoods Mystic River. Inte rakt av, men i samma anda, alltså.

Nu tänkte jag ta mig en titt på vad SVT har knåpat ihop, i sin ambition att göra Twin Peaks i svensk bygdmiljö: Häxdansen. Förhoppningsvis är jag pigg nog att sedan kunna träffa K och hennes amerikanska vänner, eller åtminstone på Operan i morgon, som planerat. Jag har ju faktisk en öronmärkt Falstaff-biljett väntandes på mig.