Ett farväl är ett farväl

Tidigare i dag åkte K, min gulliga tjej med glasögon, iväg till det stora landet i väst. Det känns tråkigt att inte ha någon att tillbringa mörka höstkvällar med, men som många redan vet kommer jag själv att göra samma resa över Atlanten, i slutet av året. Där har jag verkligen något spännande och kittlande att se fram emot. Sorgen är därför inte total.

Min och Michelles färd till California sunshine och det efterföljande Seattlebesöket är bland det mest spännande som mitt liv, till dags dato, kommer att ha erbjudit mig. Nu behöver jag bara tips på hur min vistelse i USA kan förlängas till typ ett halvår. Tre månader känns lite väl mjäkigt. Och jag vill förresten inte heller åka tillbaka till Sverige emellan. Okej?

Ja, nu blev det här inlägget lite blödigt i överkant, men frukta icke. Snart är jag tillbaka på banan igen, med fräscha analyser av metafysiska spörsmål samt glammiga festbilder.

För stunden väljer jag dock att ladda för indiskt + öl + DN På stan-fest på Debaser Slussen.

Nedan en bild från någon ny fantasyfilm. Tjejen på bilden ska tydligen föreställa en "mörk alv", enligt Imdb.com.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0