Vampyrer, vampyrer, vampyrer

Äntligen har jag sett det första True blood-avsnittet! Alan Balls nya serie har, personligen, varit en av höstens pepproduktioner inom amerikansk tv-fiktion. Och fastän jag bara orkade med att se typ 20 minuter av en ofärdigredigerat pre-air-material härom månaden, var förväntningarna rätt höga på förhand.

Till min stora glädje inleds vampyrserien på ett lovande sätt, med en imponerande balansgång mellan realism och övernaturliga ingredienser. Det är ju så lätt hänt att ämnet antingen blir för töntigt eller överseriöst behandlat, men här tycker jag att det finns något värdefullt att bygga vidare på (snygghet och ond bråd död är ju sällan i sig en misslyckad kombo). Nu väntar jag bara på unge herr Skarsgårds entré som blodsugare.

Weird Sceince beskriver för övrigt seriepremiären på ett sätt som får mig att nicka instämmande (läs här). Reserverat uppspelt, så skulle man kanske kunna sammanfatta det hela.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0