En gång dandy, alltid dandy
Söndagsförmiddag och strålande solsken utomhus. Och jag: ICKE bakfull och nästan helt fri från onda virus i kroppen. Förutsättningarna öppnar onekligen upp för en utflykt till Kulturhuset och Nan Goldin-utställningen samt en efterföljande middag hos mor och lillebror. Samtidigt har jag lite dåligt samvete för att jag tappade all gnista i går kväll och bangade ett härjande på stan med min gamla vapendragare.
----------
Som en hyllning till min evige favorit Bryan Ferry, som fyllde 63 i fredags, lyssnar jag nu på hans 80-tals-slicka album Bête Noire. Grattis i efterskott, du tidlöse dandy! Må du leva i hundra år till.
Den mannen har en stil och klass att döda för. En rolig grej är för övrigt att båda mina föräldrar är och har alltid varit stora Roxy Music- och Ferry-fans. När jag var liten tvångsmatades jag med alla hits. Jag tror till och med att min mor var smått förälskad i denna långluggade artist. Så snacka om att det här med behaviorism och Pavlovs hundar typ stämmer!
Här är hur som helst min blygsamma hyllning med några bilder som jag hittade på datorn.
----------
Som en hyllning till min evige favorit Bryan Ferry, som fyllde 63 i fredags, lyssnar jag nu på hans 80-tals-slicka album Bête Noire. Grattis i efterskott, du tidlöse dandy! Må du leva i hundra år till.
Den mannen har en stil och klass att döda för. En rolig grej är för övrigt att båda mina föräldrar är och har alltid varit stora Roxy Music- och Ferry-fans. När jag var liten tvångsmatades jag med alla hits. Jag tror till och med att min mor var smått förälskad i denna långluggade artist. Så snacka om att det här med behaviorism och Pavlovs hundar typ stämmer!
Här är hur som helst min blygsamma hyllning med några bilder som jag hittade på datorn.
Kommentarer
Postat av: Carsten Pump
Jag köpte For Your Pleasure för nån månad sen. Jag tycker den suger rätt kraftigt, med några få undantag. Kommentar?
Postat av: Martin
Jag tycker att det finns en hel del godbitar på skivan ("Do the strand" är en klassiker!), men generellt sett föredrar jag Bryan Ferrys snygga soloproduktioner från 80-talet framför tidiga Roxy Music. Det är ingen vild gissning heller att det var Brian Eno som bidrog med det ruffiga på de sistnämnda plattorna. Bryan Ferry har nog alltid varit mer av crooner i sitt uttryck.
Trackback
