METALIV

Den här helgen, som är den näst sista innan K:s resa till Seattle, har varit lite märklig.

Efter en trevlig avskedsfest i fredags (pingis, polaroidbildsfrossa och en massa härligt folk) låg jag totalt däckad under HELA lördagen. Hur är det ens möjligt? Fy för alkoholens ovälkomna biverkningar. Jag känner mig lurad på stora delar av veckans höjdpunkt – helgen.

Utöver martyrlidandet har temat för ledigheten varit Bravo-realityserier. Top model, Project runway och Shear genius är ju tidsfördriv från helvetet. Likt de mest beroendeframkallande av droger håller de en i ett grepp som vägrar att släppa. Och bäst är nog de två sistnämnda programmen, där den professionella kreativiteten är överordnad attitydskärpa och bearbetning av hopplösa råtalanger.

Men seriöst, vad är egentligen grejen med ett otroligt sinne för estetisk perfektionism och en risig personlig stil? Typ ingen av deltagarna i vare sig design- eller stajlistsåpan har varit annat än talangfulla yrkesmänniskor med ett sunkigt yttre. Jag tror att vi svenskar inte riktigt förstår hur dominerande den här trash-rock-trenden är i USA. Där är det "edgy" och "avant-garde". Här är det totalt vidrigt noll koll-trams.

Och absolut värst är nog den här hårtrenden.