METALIV

Tydligen fyller man 25 bara en gång och därför tog jag tillfället i akt att bjuda hem nära och kära på födelsedagsfest. Visserligen är jag jävig när det kommer till efterhandsomdömet, men jag vågar påstå att det var en mycket lyckad sammankomst, såhär i slutet av november. Tack, alla ni som kom!

(Jag önskar att jag kunde bjuda ALLA jag känner, därför är jag ledsen att inte just DU kunde närvara).

Det bjöds hur som helst på två tårtor (som jag fick i present!), snacks, bib-vin, tillåtelse att röka inomhus och inte minst trevligt umgänge.

Okej, jag erkänner. Jag har blivit skadad av mitt jobb. Adjektiv som "mysig", "härlig" och "fantastisk" har blivit en del av mitt dagliga språkbruk, även efter utstämpling från skvallerfabriken. Nu väntar jag bara på att "frän" och "fräck" tar klivet in. Välkomna in, dörren är vidöppen.

Så här skrev jag i en notis om Bonde söker fru, efter att ordet dejt redan använts i texten. Cyniker eller romantiker? Ni avgör.

"I Uppland blir det träff med föräldrarna för Peter och hans friare. Efteråt får en av grabbarna följa med på mys i ladan."

Egentligen har jag tänkt att inte skriva alltför mycket om sport på min blogg. Men jag måste bara dela med mig av ett kort referat från en innebandymatch som jag spelade i går. Sjukt spännande var det!

Efter första perioden ledde mitt lag med 4-0 och efter ytterligare 20 minuter var ställningen 5-1 i vår favör. Då skulle man ju definitivt kunna tro att segern var som i en liten ask, men icke. Motståndarna genomförde värsta vändningen och med två minuter kvar av drabbning kvitterade de till 6-6.

Men sedan, när klockan stod på 19.55, satte en lagkamrat dit 7-6. Och vi vann, hurra!

Älskar idrotten när den bjuder på dramatik.

I morgon börjar Stockholms filmfestival. Jag försöker ju som bekant alltid sticka in en fot på något hörn, för att få vara en del av så fantastiskt evenemang. I år kommer jag att se minst 20 filmer, som bäst kan beskrivas som en salig blandning mellan omtalade Cannes-, Venedig-, och Berlinfilmer, smalare indieproduktioner från världens alla hörn samt rena chansningar. Bland det jag sett på förhand kan jag, i olika grad, rekommendera följande rullar:

1. Mellan väggarna. Fransk Cannes-vinnare om samspelet mellan en idealistisk lärare och hans multietniska högstadieklass. Väldigt dokumentärt och intensivt drama, som i mitt tycke är en av årets bästa filmer. Utan att jag egentligen fattar varför.

2. Gomorra. Filmatisering av Roberto Savianos storsäljare som tycks vara på allas läppar just nu. Genom att varva fem olika människoöden i maffians Neapel, i ett malande och inledningsvis något påfrestande tempo, växer det här till en omskakande och stark skildring av ett laglöst land.

3. Mermaid. En modern rysk saga om en egensinnig tonårsflicka från landsbygden som konfronteras med det nykapitalistiska Moskva. Något ojämn, men med mycket humor, satir och även sorg.

4. De ofrivilliga. Ruben Östlunds hyllade uppföjare till Gitarrmongot är precis så bra som förhandssnacket gjort gällande. Utmärkt dialog, tajming och porträtt av 2000-talets Sverige. Klockrent tidsdokument i dag och om tio år.

5. The Railway. Ännu en film från det cineastiskt spännande Ryssland, där ett gammalt ånglokomotiv som för några resenärer över ett öde stäpplandskap, får representera det vidsträckta rikets utveckling. Varvar magisk realism med surrealism.

6. Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson. Uttömmande, och kanske något för lång, dokumentär om Gonzo-journalistikens fader. Intressant dokument över en myt och ett annat USA. Trodde dock att den här filmen skulle vara snäppet vassare, speciellt med tanke på att regissören Alex Gibney tilldelades en Oscar för sin förra film, Taxi to the Dark Side.

Slutligen har jag också sett brasilianska The Dead Girl's Feast, men den vill jag faktiskt inte rekommendera. Väldigt lågbudget och ostrukturerad, flytande, men på ett dåligt sätt.

Den här berg och dal-banan, som även går under namnet kronans värde gentemot dollarn, gör mig redigt åksjuk. Alltså, kom igen! Två svenska riksdaler mer måste jag nu punga ut för jänkarnas gröna en dollar-sedlar, i jämförelse med mitt USA-besök i april.

DET ÄR INTE BRA, speciellt om det rör sig om större summor ihopsamlade pengar.

På förmiddagen den 4 januari landar så äntligen lilla, lilla jag i Seattle. Eftersom det rör sig om ett längre besök i den nordvästamerikanska staden är frågan inte OM, utan NÄR jag skaffar det där rediga indieskägget.

Alltså jag har också lyssnat väldigt mycket på Band of Horses, Grand Archives och Fleet Foxes under sommaren och hösten samt odlat en hel del fjun till och från (det mesta rakades dock bort i september). Flanellskjortan köpte jag för ett tag sedan. Så visst borde jag stå näst på tur efter herrarna nedan?


Ben Bridwell, Band of Horses.


Matt Brooke, Grand Archives.


Robin Pecknold, Fleet Foxes.

För omkring en månad sedan var jag och Michelle på en fest som arrangerades av Nöjesguiden. Bara några få dagar därpå såg jag, på Facebook, att jag hade fångats på bild av en vimmelfotograf som hade cirkulerat i lokalen. Det rörde sig inte om någon helbild direkt, men ändå en liten goding att visa upp med stolthet för barnbarnen om X antal år (jodå, jag vet att jag ser ut som en förhistorisk människovarelse, redo att klubba ner någon i personalen för ännu en gratis Smirnoff ice).



Hur som helst så blev jag road när jag såg exakt samma foto i det senaste numret av blaskan. Haha, jag har blivit bortredigerad! Så här gick kanske samtalet på redaktionen: "Petronella, du MÅSTE lära dig det här med bildsinne, det här är kommersiell tidning där vi bara tar med snygga och coola människor. Klipp bort killen till vänster. Gör om och gör rätt".

Men vad vet jag, jag kan ju bara spekulera.

Jag och Michelle har en annons ute på Craigslist! Känns onekligen stort att vara en del av denna mäktiga gemenskap. Nu gäller det bara att få napp också. Here we go.

"Hello! We are two friends from Sweden planning to spend our Christmas holiday in San Francisco. We need a home. A room. A bed or sofa, or a big bed, or two sofas, or two beds or two sofas. We need a room for 2 where we can sleep. But without bugs. My name is Michelle, I'm 24 years old and I’m studying my last year at the department for Graphic design and Illustration at Konstfack in Stockholm. My friend Martin is 25 years old and, at the moment, works as a journalist for a weekly TV magazine here in Stockholm, but will soon move to Seattle to study some more.

We are both very friendly and open, funny and kind. We love movies and True Blood (on TV). We don’t smoke. We won’t be home much, if you don’t wont us to be there. We just need a room where we can sleep during the night and maybe drink coffee in the morning.

We have a pretty tight budget since we both are students, but can pay 350 US dollars / week. A place near Mission would be great, but we’re open to any location as long as it’s walking distance to something fun.

Music, art, movies, good wine, Internet, food, gay and straight, that’s us. If you have a room or something that looks like a room, please contact us. Or if you want to know more about us. We are happy to answer."

Och om någon vet något är det självklart fritt fram att tipsa. Här är en länk till annonsen.

Hur pass illa ställt är det om man ser sina egna hål i tänderna i badrumsspegeln? Hilfe (Svullo R.I.P.).

En sak är säker, och det är att det här kommer att bli ett kostsamt kalas för undertecknad. Senast jag kollade mina gaddar var när det fortfarande inte kostade mig en spänn att besöka Folktandvården. Och nu kommer det troligtvis innebära personlig konkurs och ett plågsamt liv på gatan.

På torsdag smäller det, då är det dags för den första akten i denna fars.

Jag har älskat True Blood sedan de första avsnitten, men herregud, serien är ju fantastiskt bra PÅ RIKTIGT numera. Ojämnheten, som hade sin charm, börjar försvinna och flytet i serien närmar sig fulländning. Med risk att vara sjukt tjatig: det här är tv-skiten hösten '08!

Något otippat har jag återigen börjat kolla på den tredje Dexter-säsongen, efter att ha tagit ett månadslångt uppehåll. Kanske är det för att jag hatade de två inledande episoderna som jag helt plötsligt, med noll förväntningar, inte kan göra annat än att konstatera att jag är fast. Igen. Manuset är ju inte i närheten av de två första årgångarnas thrillerfullträffar, men visst fan hatälskar man Jimmy Smits som överbondande distriktsåklagare med dold agenda.

Måste också kolla in den andra Mad Men-säsongen innan USA-resan, men schemat ser tyvärr rätt späckat ut i övrigt. Fiktionen måste ju faktiskt också balanseras med gråmulen Stockholmsrealism. Filmfestivalen och en massa decemberstress kommer ju garanterat komma i vägen. Annars hade det varit trevligt att se om Sons of Anarchy verkligen lever upp till Weird Science-hajpen.

----------

Jag fyller förresten 25 om tio dagar! Och gissa vad jag har önskat mig i present av min far. Att han betalar min tandläkarräkning på torsdag. Inte så kul kanske, men ack så välbehövligt.

Just nu råder total idétorka i min bloggkreativa del av hjärnan. Tankarna befinner sig kort och gott på helt annat håll. Jag börjar alltmer tänka på den kommande USA-resan, på alla de praktiska saker som måste fixas innan dess och på ekonomiska kalkyler (den där satans dollarkursen jävlas med och motarbetar mig).

Inom kort kommer jag förhoppningsvis återkomma med full kraft.

Och den som gillar listor kommer att få ståfräs av att läsa mina årssummeringar av film- och musik-2008. Från och med slutet av december blir den här bloggen också min resedagbok, med text och bilder från San Francisco och sedan Seattle.

Att Obama vann presidentvalet i USA är både historiskt och fantastiskt utifrån en mängd olika infallsvinklar. Men jag kan faktiskt inte låta bli att beröras när jag ser McCains värdiga sorti genom att hylla sin motståndare och önska honom och nationen all lycka i framtiden. Detta var för mig personligen valnattens vackraste ögonblick, jämte bilderna på de afrikan-amerikaner som upplevt årtionden av rassegregation och förtryck och nu äntligen fick bevittna kröningen av en svart man.

Något som gör mig irriterad och så där extra mediecynisk är när dubbelmoralen visar upp sitt fula tryne i dagspressen. I flera års tid har konsumtionsorgier varit det mest sexiga som kan fylla en välmående västerlännings vardag (och sex också förstås). Shoppingtips hit och galleribyggen dit – överallt tycks Mammon ha spridit existentiell mening. Men nu, efter några få månader av ekonomisk nedgång, har det helt plötsligt blivit trendigt att ha ett samvete.

I senaste DN Söndag står följande i ingressen till artikeln "Hög tid att bli recessionista":

"När den ekonomiska krisen slår till påverkas vi på flera plan. Spara blir viktigare än slösa. Det är därför den modemedvetna 'fashionistan' har blivit 'recessionistan'."

Det har alltså blivit dags att byta spår för att ligga rätt i tiden. Förutom att det nykomponerade ordet är lite halvkul är det smått provocerande att medierna helt plötsligt uppvisar ett gravallvar inför den alarmerande (?) situationen.

I våras, innan jag åkte till New York, läste jag texten "New York – Så billigt att du sparar in resan" i samma tidning. Där gjordes en typiskt missvisande kalkyl, där en mängd utgifter leder till att man "sparar in" pengar. Visst, delvis sant, men faktum kvarstår att ett större kapitalskott alltjämt krävs för att göra pengakapen praktiskt möjliga. Och det underliggande budskapet är utan tvekan "konsumera, res och frossa".

På samma sätt blev jag irriterad på en tv-krönika som jag läste i fredagens Aftonbladet. Där ondgör sig skribenten Cecila Gustavsson över att, jag citerar ingressen, "Nu kastar finanskrisen sin skugga till och med över inredningsprogrammen. Det gick inte att se folk leta mångmiljonhus i 'Nytt läge' utan att tänka på deras räntor". Och min spontana tanke var: Jaha, nu kan man helt plötsligt kasta skit på dum-tv som uppmuntrar till köp av dyra kåkar.

Det krävs med andra ord en lågkonjunktur för att se det tvivelaktiga i vår tids kapitalonani. Annars bör man, enigt logiken, inte kritisera utan uppmuntra till excesser.