Höstmirakel
Söndag och jag känner mig egentligen inte särskilt utvilad. I fredags var jag ute en sväng, på bekante Emil Klangs släppfest för modekortfilmen Disappearing. Efter det tillbringades ytterligare några nattimmar på Marie Laveau, i sällskap av mina kära vänner.
Men, och här kommer det viktiga: i dag, klockan 13.50 närmare bestämt, blev jag supersen storebror på nytt! Pappas fru Iwona födde sitt första barn, lille Filip. Det är så himla häftigt och kul! I morgon efter jobbet åker jag genast till Karolinska för att hälsa på och personligen välkomna gossebarnet till jordelivet. Dock tror jag att jag ännu väntar ett tag med att berätta om sorger och glädjestunder, toppar och dalar och allt det där andra som hör den mänskliga existensen till.
----------
Som morot för den som tycker att jag varit något seg med uppdateringar och spännande inlägg på sistone, vill jag stolt meddela att jag inom kort kommer att lägga upp en liten deckarnovell som jag själv har skrivit. När, undrar ni kanske? Har karln hoppat på det där förhatliga svenska kriminalundret? Är det det där Jens Lapidus-komplexet som spökar igen?
Nej då, sommaren 1996, tolv år gammal, slängde jag ihop en liten berättelse. Den är starkt influerad av Agatha Christie, ja ett stilmässigt plagiat, kort och gott. Håll i hatten när den väl finns till allmän beskådan.
Men, och här kommer det viktiga: i dag, klockan 13.50 närmare bestämt, blev jag supersen storebror på nytt! Pappas fru Iwona födde sitt första barn, lille Filip. Det är så himla häftigt och kul! I morgon efter jobbet åker jag genast till Karolinska för att hälsa på och personligen välkomna gossebarnet till jordelivet. Dock tror jag att jag ännu väntar ett tag med att berätta om sorger och glädjestunder, toppar och dalar och allt det där andra som hör den mänskliga existensen till.
----------
Som morot för den som tycker att jag varit något seg med uppdateringar och spännande inlägg på sistone, vill jag stolt meddela att jag inom kort kommer att lägga upp en liten deckarnovell som jag själv har skrivit. När, undrar ni kanske? Har karln hoppat på det där förhatliga svenska kriminalundret? Är det det där Jens Lapidus-komplexet som spökar igen?
Nej då, sommaren 1996, tolv år gammal, slängde jag ihop en liten berättelse. Den är starkt influerad av Agatha Christie, ja ett stilmässigt plagiat, kort och gott. Håll i hatten när den väl finns till allmän beskådan.
Kommentarer
Postat av: Fröken L
Gratulerar, storebror Martin! Det är underbart med mirakel
Postat av: K-Par
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!! Du måste berätta allt om underbarnet nästa gång vi hörs på skype. Jag önskar jag var hemma och kunde dela lyckan med dig. Delad glädje är dubbel glädje och så. Puss puss.
Trackback
