METALIV

Riktigt tråkig grej det här, men min dataskärm har pajat. För tillfället är omkring en sjättedel (det nedre högra hörnet), generöst uttryckt, "som vanligt", medan resterande del av monitorn är en kaskad av illgröna, lila och turkosa färger. Som konst är det väl kanske vackert att se på, men knappast funktionerligt i rollen som elektroniskt hjälpmedel. Tidigare i kväll lyckades jag dock, tv-svältfödd som jag var, kolla på ett avsnitt av Sons of Anarchy genom att minska och dra ned VLC-fönstret till frizonen. Datorn har även visat sig vara kapabel att funka finfint som musikspelare, så helt körd är den alltså inte.

----------

I dessa marsdagar lyssnar jag intensivt på The-Dreams nya skiva Love vs. Money. Ja, man kan faktiskt nästan säga att jag är helt uppslukad av denne briljante hitmakare. Jag är ännu inte helt hundra på om det nya materialet bräcker Falsetto & Co. från slutet av 2007, men här finns helt klart solida grejer så att det räcker och blir över. Kanye West-samarbetet Walkin' on the Moon och förstasingeln My Love med Mariah Carey som gästdiva är dunderdängorna som så fint understödjs av bland annat gospelmeditativa Sweat It Out och fint nedtonade Fancy.

----------

Nu är hemresan ombokad och hundraprocentigt spikad. Fredagen den 1 maj lämnar jag Seattle för denna gång. Destinationen blir dock inte omedelbart Sverige, utan ett stopp i San Francisco, där min gamle kompis William (som jag bland annat cyklade med till Hultsfred en gång i tiden) tar emot mig, ska först avnjutas. Torsdagen den 7 maj är det dags för den sista färden, och dagen därpå, alltså på fredagen svensk tid, är jag så återigen på plats i min hemstad, Stockholm. Konstigt, men helt sant alltså.