I dag åt jag ostkaka till efterrätt

Gud alltså, att gå igenom gamla prylar och foton, som jag inte har sett på flera år, har fått mig helt ur balans. Vad är det med mig? Har en klump i halsen och känner mig nästan redo att gråta, helt plötsligt medveten om förgängligheten i tillvaron.

Det må låta pubertalt, men när jag ser gamla bilder på mig och mina föräldrar, bevis på vänskap och kärlek från släkt och vänner, ja då stannar ekorrhjulet helt plötsligt upp. Jag vill minnas att liknande känslor blossade upp när jag senast flyttade, för cirka tre och ett halvt år sedan.

Tidigare i dag viftade min sexårige lillebror frenetiskt farväl i fönstret, när jag skulle iväg till bussen. Han verkade också ledsen över att jag skulle åka bort inom kort och vara borta så länge. Cesar älskar mig och jag älskar honom. Plötsligt ser man allt det som bär upp existensen, och det är inget annat än mellanmänskliga relationer, när det kommer till kritan.

Man ska få sig en tankeställare då och då, det är nog sunt.

Kommentarer
Postat av: K

Du är så blödig Martin. Det är därför jag gillar dig. Puss.

2008-12-15 @ 06:11:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0