METALIV

I söndags lyssnade jag på midsommardagens, tillika årets första, Sommar i P1 med lingvistiske lustigkurren Fredrik Lindström som värd. Programmet var som förväntat vasst, med en mängd intressanta tankar kring det svenska språket och kynnet. Men egentligen var det inte mycket som skilde radiosändningen från Värsta språket eller senaste, i Kunskapskanalen visade, Vad är en människa? Det var väl kanske också där en känsla av omättnad infann sig. Lyssnaren fick inte fick någon mer personlig relation till mediepersonligheten Lindström. Den förre Hassan-medlemmen satsade helt enkelt på det säkra kortet, som framgångsrik folkbildare av klassiskt snitt. Inget fel i det, men kanske lite väl förutsägbart.

Det är som bekant knepigt att ta ett steg tillbaka och övergripande blicka ut över samtiden för att plocka ut representanter för en viss era. Men är inte ovan nämnde Fredrik Lindström just en sådan person, när det kommer till 00-talets Sverige? Alltså en fullfjädrad representant för vår tid, om säg ett eller två decennier? Och vilka fler individer skulle kunna tänkas platsa på den här snuttifierade listan, likt 90-talets tvättäkta offentlighetssymboler Lisa Ekdahl, Loket och Tuva Novotny? Säkert Zlatan. Men sen då? Bröderna Schulman? Ebba von Sydow? Anders Lundin?

Eller kommer de alla vara bortglömda och i stället omsprungna av Ronnie Sandahl, Carl Reinholdzon Belfrage och Linda Bengtzing? Hemska tanke.

Ojoj, jag blir så snurrig av alla frågor. Och inga rätt eller fel, inte heller några glasklara och tydliga svar. Nu har jag garanterat funderat nog för i dag.