Festivalguide (skriv ut, vik ihop och lägg i fickan)

I morgon börjar Stockholms filmfestival. Jag försöker ju som bekant alltid sticka in en fot på något hörn, för att få vara en del av så fantastiskt evenemang. I år kommer jag att se minst 20 filmer, som bäst kan beskrivas som en salig blandning mellan omtalade Cannes-, Venedig-, och Berlinfilmer, smalare indieproduktioner från världens alla hörn samt rena chansningar. Bland det jag sett på förhand kan jag, i olika grad, rekommendera följande rullar:

1. Mellan väggarna. Fransk Cannes-vinnare om samspelet mellan en idealistisk lärare och hans multietniska högstadieklass. Väldigt dokumentärt och intensivt drama, som i mitt tycke är en av årets bästa filmer. Utan att jag egentligen fattar varför.

2. Gomorra. Filmatisering av Roberto Savianos storsäljare som tycks vara på allas läppar just nu. Genom att varva fem olika människoöden i maffians Neapel, i ett malande och inledningsvis något påfrestande tempo, växer det här till en omskakande och stark skildring av ett laglöst land.

3. Mermaid. En modern rysk saga om en egensinnig tonårsflicka från landsbygden som konfronteras med det nykapitalistiska Moskva. Något ojämn, men med mycket humor, satir och även sorg.

4. De ofrivilliga. Ruben Östlunds hyllade uppföjare till Gitarrmongot är precis så bra som förhandssnacket gjort gällande. Utmärkt dialog, tajming och porträtt av 2000-talets Sverige. Klockrent tidsdokument i dag och om tio år.

5. The Railway. Ännu en film från det cineastiskt spännande Ryssland, där ett gammalt ånglokomotiv som för några resenärer över ett öde stäpplandskap, får representera det vidsträckta rikets utveckling. Varvar magisk realism med surrealism.

6. Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson. Uttömmande, och kanske något för lång, dokumentär om Gonzo-journalistikens fader. Intressant dokument över en myt och ett annat USA. Trodde dock att den här filmen skulle vara snäppet vassare, speciellt med tanke på att regissören Alex Gibney tilldelades en Oscar för sin förra film, Taxi to the Dark Side.

Slutligen har jag också sett brasilianska The Dead Girl's Feast, men den vill jag faktiskt inte rekommendera. Väldigt lågbudget och ostrukturerad, flytande, men på ett dåligt sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0