Dum som i Dum & dummare

Tänka sig att en av de vanligaste sakerna jag säger på engelska, mitt eget namn, vållar så stora problem att uttala med amerikansk accent. Jag tror faktiskt att jag numera är så medveten om problemet att det automatiskt låser sig när det är dags att presentera sig själv. Häromveckan beställde jag en kaffe och snubben i kassan frågade om mitt namn, som han skulle ropa ut när allt var färdigbryggt och klart, vilket slutade med tuschtexten "Markin" (vilket i och för sig låter som en häftig mangafigur) på pappmuggen. Någonstans, djupt rotat i ryggmärgen, har jag dessutom utarbetat en strategi som jag nu frenetiskt försöker bekämpa. När motparten tvekar eller ser frågande ut drar jag liksom helt sonika till med "Martin, like Martin Luther King". Asså, skärpning! Det är ju så pinsamt att dra till med den jämförelsen, hur glasklart allt än må vara efter en sådan hybrisbomb.

NU: Sömnlös i Seattle (filmen).

Kommentarer
Postat av: Anonym

martin luther king! det är ju skitsoft. sluta inte med det...

2009-02-02 @ 18:42:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0