METALIV

Panflöjten är ett utmobbat instrument. Varför? Jo, för att det förknippas med storstadsindianer som briljerar med blåsverktyget i offentliga utrymmen, understödda av muzakiga Enya-beats. Det anses sunkigt. Fast om man tänker efter så är det sällan dåligt, snarare lite så där mysigt exotiskt (obs! gränsfall mellan allvar och ironi/lek med klyschor). Jag gillar't stundtals.

Och en sak är säker; jag tror på en renässans för panflöjten. Den har ett fint sound, ett faktum som har kommit i skymundan på grund av det olyckliga likställandet med etnokitsch. Jag kräver att detta negligerade instrument får en chans att uppskattas i mer prestigefyllda sammanhang. In med panföljten på DN Kultur och i SVT:s tablåer. Det är panflöjtens tur nu, vinden har vänt.

På pan-flute.com finns en hel del smått och gott.

Och än en gång: jag menar allvar.