Såna där PK-frågor
Tänk att man tar så många värderingar för givet. Men så leder samtal med människor från andra kulturer till oväntade insikter om att vissa "sanningar" inte delas av bildade generationskamrater, som likt mig själv, i själva verket är präglade av en viss kulturell kontext.
Ett exempel på det är den diskussion som uppstod efter en presentation som jag höll inför min nyhetsklass om Islands nytillträdda statsminister Johanna Sigurdardottir, som är världens första öppet homosexuella statsöverhuvud. Visst fattar jag det kontroversiella i frågan för de mest dogmatiska religionsutövarna, men att höra det här mögliga "det är emot naturen"-argumentet trodde jag faktiskt inte kunde komma ur munnen på en 20 something-akademiker.
Samma sak när det kommer till det här med jämlikhet. Vissa japaner som jag har snackat med pratar om hemmafruar i hemlandet som en självklart grej. Inte så att de förespråkar det, men samtidigt hör jag inte heller något problematiserande i deras beskrivningar.
Ja, vad vet jag. Kanske går jag i samma fälla när jag tror mig ha patent på de rätta svaren. Men visst känns det ibland som att Sverige ligger i framkant när det kommer till jämlikhet och samhällelig acceptans. Självklart är det här inte likställt med total harmoni. Det finns alltid sjukt mycket att förbättra. Fast kursen är förhoppningsvis den rätta uppe i kalla Norden.
Ett exempel på det är den diskussion som uppstod efter en presentation som jag höll inför min nyhetsklass om Islands nytillträdda statsminister Johanna Sigurdardottir, som är världens första öppet homosexuella statsöverhuvud. Visst fattar jag det kontroversiella i frågan för de mest dogmatiska religionsutövarna, men att höra det här mögliga "det är emot naturen"-argumentet trodde jag faktiskt inte kunde komma ur munnen på en 20 something-akademiker.
Samma sak när det kommer till det här med jämlikhet. Vissa japaner som jag har snackat med pratar om hemmafruar i hemlandet som en självklart grej. Inte så att de förespråkar det, men samtidigt hör jag inte heller något problematiserande i deras beskrivningar.
Ja, vad vet jag. Kanske går jag i samma fälla när jag tror mig ha patent på de rätta svaren. Men visst känns det ibland som att Sverige ligger i framkant när det kommer till jämlikhet och samhällelig acceptans. Självklart är det här inte likställt med total harmoni. Det finns alltid sjukt mycket att förbättra. Fast kursen är förhoppningsvis den rätta uppe i kalla Norden.
Kommentarer
Trackback
