Dagen då solen (och sorgen) kom till Seattle
Långhelg innebär tid för annat än bara studier (måndagen är helgdag, Martin Luther King Jr. Day).
Fredagskvällen bjöd på biobesök i form av efterlängtad visning av Slumdog Millionaire, som i mångt och mycket motsvarade de högt ställda förväntningarna. Danny Boyles mångdubbelt Golden Globe-belönade Indiensaga är, kort och gott, en salig blandning av Guds stad, Bollywood-magi och -sötsliskighet, M.I.A. samt spännande kameravinklar.
I dag, lördag, åkte jag och Kajsa till närbelägna Ballard. Kvarteret grundades av skandinaviska immigranter, främst fiskare, i början av 1900-talet. Och visst, känslan av nordligaste Europa fanns närvarande runt var och varannan husknut. Senare på dagen, när vi kom hem, möttes vi av det tråkiga beskedet att hyresvärdinnan Chels katt Rusty precis hade avlivats efter en längre tids hälsotrubbel. En grop i trädgården blev den sista viloplatsen för det rödhåriga ex-energiknippet.
I det här huset hyr jag och Kajsa två rum på källarplanet! Chel säger att
villan uppfördes på 1920-talet.
Ett av rummen.
Den sista bilden på njursjuke Rusty.
Chel skjutsade oss till Ballard i utbyte mot hjälp med att gräva kattgraven.
I Ballard hittade vi en affär som var som Buttericks's ggr. 100.
En av mina bästa Seattle-kompisar.
Raska steg minsann.
Ja just det, det här var den soligaste dagen sedan jag kom till Seattle för
två veckor sedan.
De skandinaviska flaggorna vajade i den kyliga januarivinden.
Tänk vad glad man blir av lite sol!
En hyllning till Paranoid Park? Äsch, den var dålig.
Nere i hamnen hände det grejer.
Fredagskvällen bjöd på biobesök i form av efterlängtad visning av Slumdog Millionaire, som i mångt och mycket motsvarade de högt ställda förväntningarna. Danny Boyles mångdubbelt Golden Globe-belönade Indiensaga är, kort och gott, en salig blandning av Guds stad, Bollywood-magi och -sötsliskighet, M.I.A. samt spännande kameravinklar.
I dag, lördag, åkte jag och Kajsa till närbelägna Ballard. Kvarteret grundades av skandinaviska immigranter, främst fiskare, i början av 1900-talet. Och visst, känslan av nordligaste Europa fanns närvarande runt var och varannan husknut. Senare på dagen, när vi kom hem, möttes vi av det tråkiga beskedet att hyresvärdinnan Chels katt Rusty precis hade avlivats efter en längre tids hälsotrubbel. En grop i trädgården blev den sista viloplatsen för det rödhåriga ex-energiknippet.
I det här huset hyr jag och Kajsa två rum på källarplanet! Chel säger att
villan uppfördes på 1920-talet.
Ett av rummen.
Den sista bilden på njursjuke Rusty.
Chel skjutsade oss till Ballard i utbyte mot hjälp med att gräva kattgraven.
I Ballard hittade vi en affär som var som Buttericks's ggr. 100.
En av mina bästa Seattle-kompisar.
Raska steg minsann.
Ja just det, det här var den soligaste dagen sedan jag kom till Seattle för
två veckor sedan.
De skandinaviska flaggorna vajade i den kyliga januarivinden.
Tänk vad glad man blir av lite sol!
En hyllning till Paranoid Park? Äsch, den var dålig.
Nere i hamnen hände det grejer.
Kommentarer
Postat av: Andreas
Jag tycker att den var bra.
Postat av: Martin
Filmen eller "skämtet"? Jag tycker Paranoid Park var skitbra (se min årsbästalista).
Trackback
