En matig historia
Åh herre gud. Jag är så mätt. För 26 dollar åt jag en asiatisk buffé som är bland det maffigaste på länge (ja okej, julafton var väl också en orgie i mat). En liten bit bort från de centrala delarna av staden var det, men resan dit och frossandet var SÅ värt det.
Dessutom var det Linns och Elliots sista dag i Seattle. Då måste man ju avrunda på storslaget amerikanskt vis.
Helsidesannons mot Israels agerande på Gazaremsan, på baksidan av
Seattle Post-Intelligencer, stadens största morgontidning. Progressivt!
På något sätt känns det märkligt att se en moské i USA. Alla är teoretiskt
sett fria att göra vad de vill, ändå har jag aldrig tidigare sett muslimernas
heliga rum i detta land.
Kajsa och häftige Elliot tar för sig av livets goda.
16 bitar sushi till förrätt: Ja, tack.
Lite kött och annat smått och gott på det.
Avrundar det hela med efterrätt. Kvällens taktiska motto är nog något i stil
med "gå över lik för att få valuta för pengarna".
Segertecknet! Jag fick i mig ALLT!
----------
I San Francisco såg jag förresten Milk, som var bra, men kanske lite väl nedslipad i kanterna. Känns helt enkelt som en viktig film som har anpassats till att tilltala den bredare publiken. Lite besviken var jag väl kanske, Gus Van Sant liksom.
Nu i dagarna är siktet i stället inställt på Golden Globe-galans stora vinnarraket, hyllade Slumdog Millionaire. Danny Boyles förra produktion, Sunshine, tycker jag är en fantastisk existentill sci-fi-berättelse. Gravt underskattad är den också.
Dessutom var det Linns och Elliots sista dag i Seattle. Då måste man ju avrunda på storslaget amerikanskt vis.
Helsidesannons mot Israels agerande på Gazaremsan, på baksidan av
Seattle Post-Intelligencer, stadens största morgontidning. Progressivt!
På något sätt känns det märkligt att se en moské i USA. Alla är teoretiskt
sett fria att göra vad de vill, ändå har jag aldrig tidigare sett muslimernas
heliga rum i detta land.
Kajsa och häftige Elliot tar för sig av livets goda.
16 bitar sushi till förrätt: Ja, tack.
Lite kött och annat smått och gott på det.
Avrundar det hela med efterrätt. Kvällens taktiska motto är nog något i stil
med "gå över lik för att få valuta för pengarna".
Segertecknet! Jag fick i mig ALLT!
----------
I San Francisco såg jag förresten Milk, som var bra, men kanske lite väl nedslipad i kanterna. Känns helt enkelt som en viktig film som har anpassats till att tilltala den bredare publiken. Lite besviken var jag väl kanske, Gus Van Sant liksom.
Nu i dagarna är siktet i stället inställt på Golden Globe-galans stora vinnarraket, hyllade Slumdog Millionaire. Danny Boyles förra produktion, Sunshine, tycker jag är en fantastisk existentill sci-fi-berättelse. Gravt underskattad är den också.
Kommentarer
Postat av: Jonas
Imponerande! Mitt personliga rekord är 15 bitar sushi, utan huvudrätt och efterrätt. Kan inget annat än att ta av hatten.
Du verkar för övrigt ha det bra i USA, vilket glädjer mig. Kan också rapportera att dina grejer fortfarande ligger kvar i vindsförrådet. Och det är ju också värt att fira. =)
Postat av: Martin
Tackar för berömmet! Frossandet hade dock en baksida och det var magont i morse och i förmiddags. Men det var ack så värt det.
Jodå, jag har det bra i USA. Men jag saknar mina kompisar och familjen lite. Ska vi skypa till helgen (vi kan bestämma detaljerna på FB)?
Skönt att grejerna är kvar i förrådet. Hälsa M.I.A.!
Trackback
