METALIV

Gud, nu börjar saker och ting verkligen hända! Känner mig stolt över att engelskan flyter på överraskande bra. Mitt språkbruk blir bara bättre för var dag. Hur kommer det här sluta? Folk berömmer mig överallt och är överraskade över att jag ska plugga engelska, i stället för att delta i en mer traditionell universitetsutbildning för typ amerikaner. Kanske har det att göra med det faktum att jag har varit tvåspråkig hela mitt liv (svenska och polska) och sedan också lärt mig engelska och franska under relativt unga år. Att snabbt växla mellan tungomål har liksom aldrig varit något större problem för mig. 

Nåväl, nog med skryt.

Min klass består av omkring 30 asiater och mig. Det är verkligen helt sjukt. Inte för att jag har något emot koreaner, japaner och taiwaneser, utan för att jag är i minoritet. En ovanlig sits minst sagt, med tanke på att jag är såväl man som kaukasier. Utanförskapet har äntligen fått ett ansikte i mina ögon.

I dag betalade jag min hutlöst höga kursavgift, en nätt summa på 3000 dollar, och hämtade ut ett studentkort som också funkar som bussbiljett i två månader. Sedan öppnade jag upp ett bankkonto på Bank of America och det hela kändes minst sagt stort. Lilla jag, med pengar på en av världens största banker (eller är det man egentligen ska undvika, att placera kapital i konkurshotade amerikanska banker?)!

Nu är det dags att runda av, Kajsa fyller år och vi ska iväg till ett sushiställe där risbitarna rullar på band. Jag återkommer med bilder och mer konkreta intryck från denna grådaskiga stad inom kort.