METALIV

Så, äntligen har jag röjt upp lite hemma. Vågar faktiskt inte skriva när jag senast dammsög i min kvalmiga kvart. Jag skäms.

Helgen har varit väldigt lyckad och gått i socialiserandets tecken. Himlans kul att hänga på lägenhetsfest, något som jag tycker sker alldeles för sällan. Europride-paraden var dock en mindre besvikelse - känns som att omfattningen kvävde dynamiken och glädjen, till förmån för pliktskyldigt marscherande. Men som styrkebevis och manifestation mot fördomar och homofobitrams är den så klart helt oöverträffad.

I fredags såg jag verkligen fram emot att göra den intervju som jag nog mest peppat inför (på mitt nuvarande jobb, kanske inte någonsin). Tyvärr tvingade omständigheterna fram ett mejlsamtalande, i stället för en mycket mer givande telefonmotsvarighet, med mina älsklingar Mia och Klara.