Censur
Fan, veckans mest nedslående nyhet är ett faktum. Busta Rhymes fick inte tillstånd av sitt skivbolag att ställa upp i kvällens Debatt i SVT1. Något som skulle kunnat bli ett av årets tv-ögonblick, gangstarapparen versus en representant av den svenska poliskåren, med en uppeldad, svengelsktalande Janne Josefsson som moderator, stannade på fantasistadiet. Så bisarrt att det hela ens var aktuellt från första början.
Fick förresten ett finfint musiktips av Lydia härom dagen. Kanadensiska Thunderheist låter, efter några få genomlyssningar, mycket klubbigt och mycket bra. De verkar inte ha släppt någon ep eller fullängdare än, men kan ju givetvis avlyssnas på en viss social nätverkssajt.
Nu ska jag spana in årets Oscarsvinnare i kategorin "Bästa utländska film", österrikiska Falskmyntarna, som inte fick särskilt mycket uppmärksamhet när den gick upp på de svenska biograferna i vintras.
Fick förresten ett finfint musiktips av Lydia härom dagen. Kanadensiska Thunderheist låter, efter några få genomlyssningar, mycket klubbigt och mycket bra. De verkar inte ha släppt någon ep eller fullängdare än, men kan ju givetvis avlyssnas på en viss social nätverkssajt.
Nu ska jag spana in årets Oscarsvinnare i kategorin "Bästa utländska film", österrikiska Falskmyntarna, som inte fick särskilt mycket uppmärksamhet när den gick upp på de svenska biograferna i vintras.
Dancing with the stars
Den är rolig, den här trenden att förena klubbkultur med dans och idrott. Jag kan på rak arm komma på tre sällskap, varav två involverar bekanta, som kör den här grejen: Indiegympan, Dom Dugliga och personliga favoriten Discogympan.
Själv gillar jag verkligen att släppa loss när jag är ute, men har ihärdigt avböjt regelbunden träningsmedverkan. För mig handlar det just om det här obefläckat spontana, en bit bort från sportens mekaniska form. Annars får jag ångest. Men det handlar nog å andra sidan mer om mina traumatiska minnen från dansinslagen på idrottstimmarna i skolan, för atletisk verksamhet har jag ju pysslat med en hel del genom åren.
Själv gillar jag verkligen att släppa loss när jag är ute, men har ihärdigt avböjt regelbunden träningsmedverkan. För mig handlar det just om det här obefläckat spontana, en bit bort från sportens mekaniska form. Annars får jag ångest. Men det handlar nog å andra sidan mer om mina traumatiska minnen från dansinslagen på idrottstimmarna i skolan, för atletisk verksamhet har jag ju pysslat med en hel del genom åren.
Grisfest, dalmasar och den där staden på Västkusten
Den här sommaren kanske inte blir så tokig ändå. Under mina mest pessimistiska tankeseanser har jag målat upp ett övervägande negativt scenario, som ju inte alls behöver komma att bli verklighet. Hallå, allt blir ju vad man gör det till.
Nu är det i alla fall klart att jag får följa med och fira förlagets 135 års-jubileum i Köpenhamn. Fredagen den 13 juni (sic!) fraktas medarbetare från hela Norden till den danska huvudstaden, för något som säkert kan bli en rätt grisig historia. Allt är gratis, och blotta tanken på överförfriskade danskar, finnar, norrmän och svennar i medelåldern, i en och samma megalokal, får mig att ana oråd. Fördelen är ju i och för sig att man slipper "coola" mediewannabes från valfri populärkulturell gratisblaska, men å andra sidan kan ju en 57-årig bildredaktör från Hemmets Veckotidning eller Året Runt, med danska droppar på flanellskjortan, säkert också vara en så kallad "pain in the ass".
Hur som helst. Tanken är att jag stannar med två av mina kollegor för att göra Köpenhamn under lördagen och söndagen. Kan bli ett mycket trevligt avbrott i vardagen.
Vad mer på sommarfronten? Jo, förhoppningsvis blir det en långhelg i Dalarna, på K:s släktgods (skoja), och kanske också en utflykt till Göteborg. Och sen så kan jag inte längre negligera lockropen från min finansvän Carlos, boendes och verkandes i London. Så, som sagt: juni-juli-augusti '08 blir kanske inte en tid av intorkade, salta tårar på örngottet.
Nu är det i alla fall klart att jag får följa med och fira förlagets 135 års-jubileum i Köpenhamn. Fredagen den 13 juni (sic!) fraktas medarbetare från hela Norden till den danska huvudstaden, för något som säkert kan bli en rätt grisig historia. Allt är gratis, och blotta tanken på överförfriskade danskar, finnar, norrmän och svennar i medelåldern, i en och samma megalokal, får mig att ana oråd. Fördelen är ju i och för sig att man slipper "coola" mediewannabes från valfri populärkulturell gratisblaska, men å andra sidan kan ju en 57-årig bildredaktör från Hemmets Veckotidning eller Året Runt, med danska droppar på flanellskjortan, säkert också vara en så kallad "pain in the ass".
Hur som helst. Tanken är att jag stannar med två av mina kollegor för att göra Köpenhamn under lördagen och söndagen. Kan bli ett mycket trevligt avbrott i vardagen.
Vad mer på sommarfronten? Jo, förhoppningsvis blir det en långhelg i Dalarna, på K:s släktgods (skoja), och kanske också en utflykt till Göteborg. Och sen så kan jag inte längre negligera lockropen från min finansvän Carlos, boendes och verkandes i London. Så, som sagt: juni-juli-augusti '08 blir kanske inte en tid av intorkade, salta tårar på örngottet.
Blomstrande relationer
Vilken helg, må jag säga. Har för en gångs skull lyckats maximera solvistelsen, i stället för att slappa hemma framför tv:n. I går träffade jag far och hans fru, promenerade på Djurgården och drack öl, med schnitzel till, på Café Piastowska. Sedan mötte jag upp med K för att gå på bio och se Iron man. Superhjältefilmen var kanske lite under förväntan, men samtidigt blir det aldrig helt fel när Robert Downey Jr och Jeff Bridges bjuder på kravlöst sprakande underhållning.
I dag stack jag, mor min, och brorsan på promenad i Bromma-hoodsen. Skratt, lite tårar och pizzafrossande bockades av under de tre familjetimmarna.
I dag stack jag, mor min, och brorsan på promenad i Bromma-hoodsen. Skratt, lite tårar och pizzafrossande bockades av under de tre familjetimmarna.
Humorkväll
Asså, jag vet ju att de flesta redan har spanat in tecknade serien Stockholmsnatt under en längre tid. Så även jag. Men jag vill ändå passa på att hylla de knivskarpa iakttagelserna av vår huvudstads mest ängsliga hipsteravarter. För det mesta lyckas faktiskt skaparna Forshed och Thungren pricka in hela den här ängslighetskulturen på ett briljant sätt.
Eftersom jag inte lyckas få in någon serieruta länkar jag i stället till serieskaparnas blogg. Varje fredag, i SvD:s kulturdel, kommer det också nya humorrutor.
Tidigare i dag, när jag satt och arbetade som flitigast på jobbet, fick jag förresten ett avväpnande sms, egenhändigt författad av min gode Göteborgsvän Fabian. Följande stod i det elektroniska meddelandet:
"Fritzl avslöjar i den första exklusiva intervjun vilken Dylan-platta som betytt mest för honom. "Helt klart The Basement Tapes", säger han på sin breda källarfranska. "Men egentligen är jag och mina barn mer nere med Velvet Underground. 'Who Loves the Sun' är stor popmusik för oss."
Hehe, lite lågt är det. Men visst är det så, att det mest tabubelagda i många fall roar mest (så brukar i alla fall alla komiker säga till sitt försvar)?
Eftersom jag inte lyckas få in någon serieruta länkar jag i stället till serieskaparnas blogg. Varje fredag, i SvD:s kulturdel, kommer det också nya humorrutor.
Tidigare i dag, när jag satt och arbetade som flitigast på jobbet, fick jag förresten ett avväpnande sms, egenhändigt författad av min gode Göteborgsvän Fabian. Följande stod i det elektroniska meddelandet:
"Fritzl avslöjar i den första exklusiva intervjun vilken Dylan-platta som betytt mest för honom. "Helt klart The Basement Tapes", säger han på sin breda källarfranska. "Men egentligen är jag och mina barn mer nere med Velvet Underground. 'Who Loves the Sun' är stor popmusik för oss."
Hehe, lite lågt är det. Men visst är det så, att det mest tabubelagda i många fall roar mest (så brukar i alla fall alla komiker säga till sitt försvar)?
Kreativitet och KREATIVITET
Den här gången är jag extra snål och bjuder på ett riktigt kortfattat inlägg.
Gårdagskvällen, och delar av natten, tillbringades på en väldigt sympatisk släppfest på bokförlaget Modernista. En av författarna som uppmärksammades är en bekant till mig, som precis har gett ut sin debutbok, Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet. Shit, att få ett litterärt verk publicerat, det är så stort. Kan inte annat än gratulera, Ida.
Hänget var i alla fall riktigt schyst, med en del välbekanta ansikten på plats. Ja, min K och vapendragare Michellini, bland många andra.
Lustigt det här att man ibland kan vara piggare dagen efter sena aktiviteter, än tillfällen då man bara har suttit uppe någon halvtimme för länge, läsandes en bok i sängen. Jobbkreativiteten var det i alla fall inget större fel på i dag. Rubrikerna satt där de skulle, ordvitsarna var så där lagom unkna, OCH i morgon ska jag telefonintervjua Kattis Ahlström och Robert Wells.
God natt, sov gott.
Gårdagskvällen, och delar av natten, tillbringades på en väldigt sympatisk släppfest på bokförlaget Modernista. En av författarna som uppmärksammades är en bekant till mig, som precis har gett ut sin debutbok, Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet. Shit, att få ett litterärt verk publicerat, det är så stort. Kan inte annat än gratulera, Ida.
Hänget var i alla fall riktigt schyst, med en del välbekanta ansikten på plats. Ja, min K och vapendragare Michellini, bland många andra.
Lustigt det här att man ibland kan vara piggare dagen efter sena aktiviteter, än tillfällen då man bara har suttit uppe någon halvtimme för länge, läsandes en bok i sängen. Jobbkreativiteten var det i alla fall inget större fel på i dag. Rubrikerna satt där de skulle, ordvitsarna var så där lagom unkna, OCH i morgon ska jag telefonintervjua Kattis Ahlström och Robert Wells.
God natt, sov gott.
Dagen efter
I dag känner jag lite nere. Kanske är det de få sömntimmarna under de senaste nätterna som spökar? Misstanken faller också på det mindre angenäma uppvaknandet i vardagen efter ljuv utlandsvistelse, ett kort mellanspel på jobbet, och sedan valborgsledigheten. Först nu inser jag att omkring 40 timmar varje vecka, i kvartal framöver, kommer att tillbringas i ett slags självvald fångenskap (som ju i och för sig renderar en nätt summa pengar att röra sig med varje månad). Det är jobbigt att känna vårens och sommarens ankomst, när man samtidigt får lov att finna sig i att vara passiv beskådare av festligheterna.
Brottsliga gärningar i konstens namn
Herrejävlar, kors i taket. Tänka sig att svenska kriminalrullen Gangster faktiskt visade sig vara så genomusel som jag förväntat mig. Absolut i klass med Tre solar, om än i en annan, mer avverkad genre, men ändå sammanlänkad i det pinsamma släktskapet: samtida svensk film som tar sig all världens oceaner över huvudet. Nu återstår bara en snabbtitt på Angel innan mitt smärtande leende kan dö ut för gott. Först då kan jag i stillsamhet konstatera att uselhetens trilogi är genomplöjd.
Något som för övrigt är värt att notera är Mikael Persbrandts medverkan i såväl gycklar- som mafiosofilmen. När ska egentligen all hans återstående kredd ryka? Den skådisen har ju aldrig någonsin presterat. Bara hans uppsyn, som den sårade alfahannen, alternativt trygge kärnfamiljefadern, får mig att gråta en skvätt över seglivade machoideal.
Något som för övrigt är värt att notera är Mikael Persbrandts medverkan i såväl gycklar- som mafiosofilmen. När ska egentligen all hans återstående kredd ryka? Den skådisen har ju aldrig någonsin presterat. Bara hans uppsyn, som den sårade alfahannen, alternativt trygge kärnfamiljefadern, får mig att gråta en skvätt över seglivade machoideal.
Preferenschock
Det är så spännande hur ens musikaliska preferenser utvecklas och tar oväntade vändningar. Under många år, med start under gymnasietiden och några av åren därefter, var jag indieälskare, med en viss Manchesterman som husgud. Innan dess lyssnade jag på britpopens föregångare, 60- och 70-talets elefanter som Animals, Beatles, Pink Floyd, Moody Blues och Bowie. Och skulle du träffat mig som fjunig sjunde- eller åttondeklassare finns chansen/risken att jag skulle haft en Metallica-t-tröja på mig.
Var befinner jag mig då i detta nu, anno 2008? Sedan snart två år tillbaka har jag, via den lite mer elektroniska musiken, hamnat i ett läge där jag nästan uteslutande spelar hip hop- och r'n'b-skivor hemma. Något som för bara några få år sedan skulle ha varit helt otänkbart är alltså numera en odiskutabel realitet. Sedan är det en annan femma att jag också, parallellt, ofta lyssnar på klassisk musik och jazz samt självklart också dammar av något gammalt ibland. Fast faktum kvarstår: den senaste aprilveckan har Monsieur Martin-soundtracket bestått av alster från Cassie, Ciara, Yung Joc och den fräschaste New York-hajpen Santogold.
Den sistnämnda artisten kan jag för övrigt verkligen slå ett rekommenderande slag för. Hennes otvungna blandning av genrer och gerillaimage har fått många att jämföra henne med M.I.A. Inte helt felaktigt, men kanske målar det inte heller upp den rättvist komplexa bilden av den stentuffa Brooklyn-tjejen (född och uppvuxen i Philadelphia).
Var befinner jag mig då i detta nu, anno 2008? Sedan snart två år tillbaka har jag, via den lite mer elektroniska musiken, hamnat i ett läge där jag nästan uteslutande spelar hip hop- och r'n'b-skivor hemma. Något som för bara några få år sedan skulle ha varit helt otänkbart är alltså numera en odiskutabel realitet. Sedan är det en annan femma att jag också, parallellt, ofta lyssnar på klassisk musik och jazz samt självklart också dammar av något gammalt ibland. Fast faktum kvarstår: den senaste aprilveckan har Monsieur Martin-soundtracket bestått av alster från Cassie, Ciara, Yung Joc och den fräschaste New York-hajpen Santogold.
Den sistnämnda artisten kan jag för övrigt verkligen slå ett rekommenderande slag för. Hennes otvungna blandning av genrer och gerillaimage har fått många att jämföra henne med M.I.A. Inte helt felaktigt, men kanske målar det inte heller upp den rättvist komplexa bilden av den stentuffa Brooklyn-tjejen (född och uppvuxen i Philadelphia).
Insomnia
Okidoki, här kommer det första inlägget efter den härliga USA-vistelsen. Känner mig fortfarande lite outsövd efter flygresan. Fick faktiskt inte en endaste blund den natten, trots att jag hade tre säten för mig själv. Funkade inte tidsmässigt, helt enkelt. Massiva mängder sovtabletter - där har jag en lärdom inför nästa färd över Atlanten (och till andra avlägsna hörn för den delen). Värst var nog ändå förvirringen i söndags, när jag vaknade upp runt 23.30, efter drygt två timmars sömn, och inte visste var jag var och förnimmade grav ångest i kombination med febriga drömmar. Ush, ush.
På sätt och vis kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet, för att få struktur på vardagen. Baksmällan efter magiska resor kan annars bli hänsynslös. Nu är jag väl inne i ekorrhjulet igen, fast med skillnaden att jag helt säkert vet att jag vill komma tillbaka till USA, för längre häng, inom max ett år. Så kneget är okej, har man något att jobba för blir det ju genast lite lättare, och så gillar jag ju mitt arbete också.
Den här veckan är ultimat för en mjukstart: tidig hemgång i dag och ledighet fram till måndag. Om två timmar sticker jag iväg på förfest till Michelle, sedan går vi ut och "firar" valborg på någon soft klubb. Länge leve våren och mina nära och kära.
På sätt och vis kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet, för att få struktur på vardagen. Baksmällan efter magiska resor kan annars bli hänsynslös. Nu är jag väl inne i ekorrhjulet igen, fast med skillnaden att jag helt säkert vet att jag vill komma tillbaka till USA, för längre häng, inom max ett år. Så kneget är okej, har man något att jobba för blir det ju genast lite lättare, och så gillar jag ju mitt arbete också.
Den här veckan är ultimat för en mjukstart: tidig hemgång i dag och ledighet fram till måndag. Om två timmar sticker jag iväg på förfest till Michelle, sedan går vi ut och "firar" valborg på någon soft klubb. Länge leve våren och mina nära och kära.
USA-resan - del 7
Det här blir tyvärr det sista inlägget från min makalösa USA-odyssé - allt gott når slutligen vägs ände, så även den här resan. I morgon eftermiddag går mitt flyg, som via Amsterdam, tar mig hem till Stockholm. Och på måndag är det återigen dags att kavla upp ärmarna och göra skäl for skvallerpengarna.
Sista dagen i New York kunde inte ha tillbringats bättre. Vad tvåtiden träffade jag Lydia i närheten av Union Square, och traskade i behaglig, men ändå bestämd takt, omkring i småputtriga West Village. Efter det gick färden vidare mot Meatpacking District, som med den udda mixen mellan industriområde och hippa glidarkvarter i mångt och mycket liknade Williamsburg. Dar bjöd min homie på en oförglömlig överraskning, när hon tog med mig till en bar på ett hotelltak. Hänget avrundades med en promenad tillbaka till det torg där allt började - arbetsmetoden var nämligen att jobba i cirklar.
Fredagen bjöd på en sällan skådad konsumtionsfrossa från min sida. Följande artiklar inhandlades under dagen: två cd-skivor, tre dvd:er, fem populärkulturtidskrifter, The Vice Photo Book samt en Spindelmannen-t-tröja till min lillebror. Bland mycket annat.
Sista dagen i New York kunde inte ha tillbringats bättre. Vad tvåtiden träffade jag Lydia i närheten av Union Square, och traskade i behaglig, men ändå bestämd takt, omkring i småputtriga West Village. Efter det gick färden vidare mot Meatpacking District, som med den udda mixen mellan industriområde och hippa glidarkvarter i mångt och mycket liknade Williamsburg. Dar bjöd min homie på en oförglömlig överraskning, när hon tog med mig till en bar på ett hotelltak. Hänget avrundades med en promenad tillbaka till det torg där allt började - arbetsmetoden var nämligen att jobba i cirklar.
Fredagen bjöd på en sällan skådad konsumtionsfrossa från min sida. Följande artiklar inhandlades under dagen: två cd-skivor, tre dvd:er, fem populärkulturtidskrifter, The Vice Photo Book samt en Spindelmannen-t-tröja till min lillebror. Bland mycket annat.
USA-resan - del 6
I dag sken solen återigen över New York. I sann turistanda åkte jag och mitt crew, med båt, till Frihetsgudinnan på Liberty Island. Innan dess stannade vi också till vid Ellis Island och immigrantmuseet, som bjöd på en mängd fascinerande människoöden från decennierna kring förra sekelskiftet. Där hittade jag och farsan bland annat en avlägsen släkting, som kom till USA 1923, i det datoriserade arkivet.
USA-resan - del 5
Nu är jag tillbaka från den långa resan norrut, till Niagarafallen. Sammanlagt tillbringades tio timmar, eller cirka 700 kilometer, i bilen - enkel resa.
Efter ankomsten på måndagskvällen hängde vi lite vid det berömda vattenfallet, åt rikliga mängder skräpmat och hängde på vårt hotell. På tisdagen åkte vi sedan över till Kanada för att se hela härligheten från andra sidan gränsen. Och, som utlovat, var utsikten och närheten till de enorma vattenmassorna än mer imponerande där. Sedan påbörjade vi färden hem, som bland annat gick via ett galet vidsträckt shoppingcentrum. Där köpte jag ännu ett par Nike-skor, den här gången for löjligt låga 30 dollar.
Onsdagen inleddes med frukost på Dunkin' Donuts (croissantburgare med nötkött - ingen höjdare tyvärr) och fortsatte med resterande motorvägskilometer genom The Empire State.
Tyvärr är det dags att packa ihop mina väskor redan om tre dagar, men innan dess ska jag på nytt njuta av softa New York. OH YEZ, dog.
Efter ankomsten på måndagskvällen hängde vi lite vid det berömda vattenfallet, åt rikliga mängder skräpmat och hängde på vårt hotell. På tisdagen åkte vi sedan över till Kanada för att se hela härligheten från andra sidan gränsen. Och, som utlovat, var utsikten och närheten till de enorma vattenmassorna än mer imponerande där. Sedan påbörjade vi färden hem, som bland annat gick via ett galet vidsträckt shoppingcentrum. Där köpte jag ännu ett par Nike-skor, den här gången for löjligt låga 30 dollar.
Onsdagen inleddes med frukost på Dunkin' Donuts (croissantburgare med nötkött - ingen höjdare tyvärr) och fortsatte med resterande motorvägskilometer genom The Empire State.
Tyvärr är det dags att packa ihop mina väskor redan om tre dagar, men innan dess ska jag på nytt njuta av softa New York. OH YEZ, dog.
USA-resan - del 4
Ja, jag vet. Det här bloggandet börjar ju faktiskt gå till överdrift. Jag är ju trots allt på semester. Men när jag inte är iväg på äventyr i storstaden och dess omnejder har jag inte så mycket annat att göra än att interneta. Och så åker vi också bort, tidigt i morgon bitti, på en tvådagarstur till Niagarafallen. Så nu kan det faktiskt komma att dröja ett tag innan jag på nytt avlägger rapport till er, mina svenska vänner.
Tidigare i dag var sällskapet iväg på en mycket soft bilresa till Atlantkusten. På halvön Sandy Hooks fick vi uppleva magnifika vyer och se en gammal flottbas, som bland annat användes under andra världskriget, på nära håll.
Tidigare i dag var sällskapet iväg på en mycket soft bilresa till Atlantkusten. På halvön Sandy Hooks fick vi uppleva magnifika vyer och se en gammal flottbas, som bland annat användes under andra världskriget, på nära håll.
USA-resan - del 3
Oki, det här blir ett superkort inlägg. Nedan bilder från en underbar, och än en gång väldigt solig, dag i New York. Jag och Lydia gjorde Williamsburg i Brooklyn, gled omkring i hippa industri- och lagerområden, drack öl på ett lokalt bryggeri och var nere vid stranden, med Manhattan tvärs över vattnet. Sedan åkte vi över till Lower East Side, jag köpte ett par Nike-sneakers och dagen avslutades med promenad genom East Village till Union Square.
USA-resan - del 2
Här kommer bilderna som hör till mitt förra inlägg, alltså från den första sightseeing-dagen på Manhattan.
Just nu hänger jag hemma hos Lydia i Williamsburg, Brooklyn. Efter en minst sagt turbulent resa från min bas i New Jersey till New York, som gick via två taxibilar och en flygbuss, möttes vi till slut upp vid niotiden i går. Ett trevligt restaurangbesök och en hemmafest senare kände jag mig alldeles makalöst bra.
NU: shoppande, fikande och kanske en gratis-Regina Spector-konsert.
Just nu hänger jag hemma hos Lydia i Williamsburg, Brooklyn. Efter en minst sagt turbulent resa från min bas i New Jersey till New York, som gick via två taxibilar och en flygbuss, möttes vi till slut upp vid niotiden i går. Ett trevligt restaurangbesök och en hemmafest senare kände jag mig alldeles makalöst bra.
NU: shoppande, fikande och kanske en gratis-Regina Spector-konsert.
USA-resan - del 1
En kort skriftlig resumé från mina två första dagar i USA. Har också försökt lägga upp lite bilder, men tyvärr får jag inte till anknytningen mellan kameran och datorn.
Efter en rätt lång flight, med mellanlandning i Amsterdam och drygt tre timmars väntande på vidare anknytning till Newark, kom jag och mitt följe fram till resans slutmål vid 17.30, lokal tid. Pappas gode vän Zdzislaw hämtade upp oss på flygplatsen och körde oss till sitt hem i Berkeley Heights, en lummig småstad i New Jersey, cirka 40 kilometer från New York. Området känns som värsta Virgin Suicides-idyllen - körsbärsträden blommar och kidsen spelar baseball om kvällarna.
Nåväl. I går, torsdag, tillbringade jag, pappa och Iwona (fars fru) en magisk heldag på Manhattan. Först åkte vi upp till toppen av Empire State Building och knockades fullständigt av den otroliga utsikten över megametropolen. Det var utan någon som helst tvekan ett av de häftigaste reseögonblicken, ever. Sedan köpte vi en sjukt turistpatenterad sightseeing-tripp i en dubbeldäckare som körde oss omkring i de olika kvarteren, stannade till vid bland annat Ground Zero, Wall Street och Times Square. Trodde väl aldrig att jag skulle sjunka så lågt och semestra som en annan svenneturist, men hallå, det är ju faktiskt inte jag som betalar for kalaset.
Efter det hade vi en del tid kvar innan kvällsskymningen, och bestämde oss för att promenera på Fifth Avenue, där bland andra Filip Hammar och hans flickvän gick förbi, till Central Park. Lagom till middag tog vi efter allt spatserande sedan lokaltåget hem till The Garden State. I dag softar mina resekompanjoner, men eftersom jag om några timmar drar till Soho for att dinera med min kompis Lydia känns det helt okej.
Over and out.
Färdlektyr
Shit, nu är jag verkligen superpeppad inför morgondagens stora resa. Har nog inte haft resfeber sedan barnsben, men faktum är att fjärilarna i magen har varit mina ständiga följeslagare i snart en veckas tid.
Förutom pappa och hans fru, följer också min nya kamera med till USA. Så förhoppningsvis lägger jag upp en del bilder när jag kommer hem.
Till flygtrippen har jag laddat upp med en rad kontroversiella böcker - ja, för den amerikanska tullen i alla fall. Förutom Leni Riefenstahl-biografin Filmskapande i Tredje rikets tjänst har jag även Andrej Platonovs Grundgropen, en berättelse om Stalins hårda 1930-tal. Så utåt sett kan jag ju tyckas vara osunt fascinerad av totalitära system, men troligtvis går väl insläppet till USA vägen ändå.
Okidoki, amigos. So long & see ya.
Förutom pappa och hans fru, följer också min nya kamera med till USA. Så förhoppningsvis lägger jag upp en del bilder när jag kommer hem.
Till flygtrippen har jag laddat upp med en rad kontroversiella böcker - ja, för den amerikanska tullen i alla fall. Förutom Leni Riefenstahl-biografin Filmskapande i Tredje rikets tjänst har jag även Andrej Platonovs Grundgropen, en berättelse om Stalins hårda 1930-tal. Så utåt sett kan jag ju tyckas vara osunt fascinerad av totalitära system, men troligtvis går väl insläppet till USA vägen ändå.
Okidoki, amigos. So long & see ya.
Helgernas helg
Snacka om kulturkoftepoäng i kvadrat, det här var en helg som heter duga.
Lördagen inleddes med ett vernissagebesök på Nyckelviksskolan, där Richard och hans vassa illustrationer var ursäkten för en tripp ut till Lidingö. En innerligt gemytlig stämning, med lite gulaschsoppa ovanpå det, var precis vad jag behövde efter en vecka fylld av kupper och chocker. Länge leve alla kreativa själar, som bringar lite motvikt till allt kallräknat i samhället.
Efter det åkte jag och K vidare på vår mogna odyssé, som förde oss till Dramaten och mastodonttrilogin Tre kronor. Fem timmar ohörbart gormande av en övermaxad Torkel Petersson i Gustav Vasa samt baktung symbolik i Kristina var dock inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Vad är grejen med de här manliga Dramatentupparna, dessa burdusa och överspelande egon? Räcker det inte med Persbrandt och Flinck (den sistnämnde gillar jag visserligen, men bara på grund av det rubbade psyket)? Den enda delföreställning som fick godkänt med marginal var, enligt mig, Gustav III. Där fanns åtminstone lite humor och balans.
Söndagen, sedan, bjöd på trevlig långfrukost. Jag hann också med ett längre besök hos Micke, en träff som involverade pasta carbonara, Filip och Fredriks senaste 100 höjdare-vända i USA samt Family Guys Star Wars-parodi Blue Harvest.
Så, bokslutet är nu avklarat och jag kan tryggt gå till sängs. Dags att sova, i morgon bitti är det ju dags för ny vecka och nya friska tag. Dessutom: USA-resa, med start på onsdag.
Lördagen inleddes med ett vernissagebesök på Nyckelviksskolan, där Richard och hans vassa illustrationer var ursäkten för en tripp ut till Lidingö. En innerligt gemytlig stämning, med lite gulaschsoppa ovanpå det, var precis vad jag behövde efter en vecka fylld av kupper och chocker. Länge leve alla kreativa själar, som bringar lite motvikt till allt kallräknat i samhället.
Efter det åkte jag och K vidare på vår mogna odyssé, som förde oss till Dramaten och mastodonttrilogin Tre kronor. Fem timmar ohörbart gormande av en övermaxad Torkel Petersson i Gustav Vasa samt baktung symbolik i Kristina var dock inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Vad är grejen med de här manliga Dramatentupparna, dessa burdusa och överspelande egon? Räcker det inte med Persbrandt och Flinck (den sistnämnde gillar jag visserligen, men bara på grund av det rubbade psyket)? Den enda delföreställning som fick godkänt med marginal var, enligt mig, Gustav III. Där fanns åtminstone lite humor och balans.
Söndagen, sedan, bjöd på trevlig långfrukost. Jag hann också med ett längre besök hos Micke, en träff som involverade pasta carbonara, Filip och Fredriks senaste 100 höjdare-vända i USA samt Family Guys Star Wars-parodi Blue Harvest.
Så, bokslutet är nu avklarat och jag kan tryggt gå till sängs. Dags att sova, i morgon bitti är det ju dags för ny vecka och nya friska tag. Dessutom: USA-resa, med start på onsdag.
En månad av magiskt skrivande
Hurra för min blogg, nu har den regelbundet uppdaterats i exakt en månads tid. Min oro för att jag skulle komma att försumma nätdagboken var obefogad, snarare har jag funnit ett fullgott komplement till mitt mekaniska författande av tv-notiser dagarna i ända.
Det som allt mer upptar mina tankar just nu är USA-resan på onsdag morgon. Jag är så otroligt peppad inför mitt första besök i världens obestridliga centrum för populärkultur, det område som ju upptar en så stor del av min vardag. Tillsammans med pappa och hans fru flyger jag till New York och stannar där i några dagar. Utöver sedvanlig sight seeing kommer jag också hänga med min kompis Lydia, som bor i det stora äpplet sedan i höstas. Shopping av kläder, musik, böcker och film samt trevligt häng på fik och någon klubb är saker som jag hoppas på. Efter det är planen att åka runt lite på östkusten, besöka Washington DC, Boston och kanske också Niagarafallen. Självklart tar jag med mig min nya, och hittills outnyttjade, kamera för att dokumentera hela äventyret. Söndagen den 27 är jag tillbaka i Stockholm - dagen därpå stämplar jag in på Linnégatan 76.
Men, det är alltså längre fram i tiden. I kväll njuter jag av helgledigheten i mitt eget sällskap. Har nästan läst ut otroligt underhållande och tänkvärda seriealbumet Einsteins fru av Liv Strömquist. DN:s, Svenskans och Citys helg- och nöjesdelar har redan betats av, snart väntar snygg noirestetik i Sin City.
Det som allt mer upptar mina tankar just nu är USA-resan på onsdag morgon. Jag är så otroligt peppad inför mitt första besök i världens obestridliga centrum för populärkultur, det område som ju upptar en så stor del av min vardag. Tillsammans med pappa och hans fru flyger jag till New York och stannar där i några dagar. Utöver sedvanlig sight seeing kommer jag också hänga med min kompis Lydia, som bor i det stora äpplet sedan i höstas. Shopping av kläder, musik, böcker och film samt trevligt häng på fik och någon klubb är saker som jag hoppas på. Efter det är planen att åka runt lite på östkusten, besöka Washington DC, Boston och kanske också Niagarafallen. Självklart tar jag med mig min nya, och hittills outnyttjade, kamera för att dokumentera hela äventyret. Söndagen den 27 är jag tillbaka i Stockholm - dagen därpå stämplar jag in på Linnégatan 76.
Men, det är alltså längre fram i tiden. I kväll njuter jag av helgledigheten i mitt eget sällskap. Har nästan läst ut otroligt underhållande och tänkvärda seriealbumet Einsteins fru av Liv Strömquist. DN:s, Svenskans och Citys helg- och nöjesdelar har redan betats av, snart väntar snygg noirestetik i Sin City.
